I våran värld är typ skönhet allt? Speciellt hos oss tjejer. Vi ska se ut på ett sätt för att klassas som fina, vi ska vara på ett sätt för att klassas som bra? Jag tycker sånt är helt sjukt, allvarligt. Sen säger inte jag att man kan se hur som helst kanske? Men för guds skull, man ska ju triva med sig själv för de första!

När jag va mellan 5-10 års åldern så va jag mycket hos läkaren och sådär för att kolla upp min längd. Jag kommer ihåg de så klart. Jag har alltid varit långväxt och jag växte jätte mycket ett tag. Min pappa är lång, och dem flesta tycker att mamma är lång, vilket jag tycker att hon verkligen inte är. Men ja, jag har alltid varit lång för min ålder. Och jag kommer ihåg, så väl när vi va hos läkaren. Och han säger ''är hon över 170-175 snart så får vi operera.'' Och hur han lät mig höra att de va fult att vara lång? De va så jag tog de, jag va inte mer än 10 år. De där har följt mig hela livet och jag verkligen HATAR min längd. Jag läser på flera bloggar att de är fint att vara lång och dittan och dattan liksom. Men jag kan inte ta åt mig eftersom jag fick höra att de va fult att vara lång när jag va lite, så fult att en läkare skulle kunna operera in några skruvar eller liknande i mina ben för att jag skulle sluta växa, så att jag inte blev längre. En sak om jag hade varit 180-185 liksom.

Vi tjejer måste alltid vara perfekta. Och de stör mig, för de är inte så de ska vara, tycker jag. Sen, vill man sminka sig och sådär, fine. Men dom som inte vill de, låt bli?